De första trädgårdsföreningarna i Finland grundades redan under första hälften av 1800-talet, men de var främst avsedda för yrkesodlare. I tidningen Puutarha, som började ges ut i 1800-talets slut av Finska Trädgårdsodlarförbundets I:sta filial i Tammerfors (senare Tampereen puutarhaseura), fanns det redan artiklar riktade till hemträdgårdsodlare. Under de första decennierna av 1900-talet ökade trädgårdsintresset ytterligare. År 1915 grundades Nylands fruktodlarförening, som verkade i ca 50 år. Många av fruktodlarna var också blomstervänner och odlade perenner och blommande buskar yrkes- eller amatörmässigt. De hade vackra trädgårdar och försöksodlade nya perenner och blommande buskar och visste att allt vidare kretsar sysslade med trädgårdsanläggningar och behövde ökad kunskap om växtmaterial och dess skötsel. Därför väcktes tanken på att grunda en sammanslutning för blomsterodlingens vänner i Finland.
Den 27 januari 1923 samlades några trädgårdsentusiaster hos Alvar Bergroth i Kyrkslätt för att diskutera bildandet av en trädgårdsförening. Närvarande var fil.mag Victor Liljelund, fru Eva Liljelund och trädgårdsarkitekt Bengt Schalin. Initiativtagarna ansåg att det fanns ett behov för en förening med inriktning på blomsterodling, främst avsedd för amatörer.
Den 9 mars sammankom således på kallelse ingenjör Alvar Bergroth, med.dr. Albert de la Chapelle, magister Victor Liljelund, trädgårdsarkitekt Bengt Schalin, professor Axel Wallgren, trädgårdsmästare Harald Wasastjerna, sammanlagt ett trettiotal personer på Tjänstemannagården i Helsingfors för att dryfta förslaget. Några månader senare fick föreningen stadgar och namn. Den 17 januari 1924 antecknades föreningen i föreningsregistret.
Föreningen fick snabbt en ganska stor genomslagskraft, redan i slutet av de första verksamhetsåret hade den nästan 100 medlemmar. Den normala rytmen med möten bröts dock under andra världskriget och under vissa perioder låg verksamheten helt nere. Hösten 1945 kunde igen ett ordinarie höstmöte hållas.
En av de första riktiga eldsjälarna i föreningen var Bengt Schalin, senare stadsträdgårdsmästare i Helsingfors och en av de personer som betytt mest för finländsk trädgårdskonst. Bengt Schalin var en aktiv föredragshållare på föreningens möten och han skrev många artiklar i Från Blomstergården, föreningens publikation som givits ut i åtta volymer. Den åttonde boken i serien gavs ut 1995 när föreningen fyllde 75 år.
Mycket aktiva medlemmar var också trädgårdsmästare Harald Wasastjerna, som korsat fram klätterrosen ’Polstjärnan’, samt Enzio Reuter och hans son Ole Reuter, vars stenpartier väckte stor beundran. Under de första tjugo verksamhetsåren deltog föreningen i trädgårdsutställningar och även här var Bengt Schalin en auktoritet.
En annan eldsjäl var Victor Liljelund som efterträdde Bengt Schalin som föreningens sekreterare, han var också föreningens skattmästare ända från grundandet. Liljelund var också en av initiativtagarna till Nylands fruktodlarförbund. Från 1926-1941 var Axel Wallgren ordförande för BOVarna och han har kallats alla trädgårdsamatörers förebild. Han hade en villaträdgård med främst stenpartiväxter som ställde stora krav på sina växtplatser. Han förädlade bland annat Phlox och han skrev flera artiklar i Från Blomstergården.
Då föreningen grundats började man även samla trädgårdslitteratur till ett eget bibliotek. Men då föreningen inte hade egen möteslokal stötte det till slut på svårigheter att uppbevara böckerna och tidskrifterna, varför hela biblioteket 1971skänktes till Överby trädgårds- och lantmannaskolor. År 2001 togs idén om ett eget bibliotek upp på nytt och innehåller åter både böcker och tidskrifter. Utlåningen sker på de sju möten föreningen har under året.
Föreningen Blomsterodlingens Vänner har, som det heter i stadgarna, som ändamål att verka för befrämjandet av blomsterodlingen i Finland. Detta sker närmast genom föredrag, utfärder, plantuppdrivning, deltagande i utställningar osv. Under de första åren illustrerades föredragen med pressade växter eller bilder ur botaniska verk. 1946 användes för första gången färgfotografier som illustrationer till föredragen. Numera är det dia- eller digitala bilder som gäller. Föredragshållare har varit både föreningens egna medlemmar samt utomstående experter. För tillfället är föreningens medlemsantal ca 240.
Trädgårdsintresset är beständigt. Föreningens mångårige ordförande Gunvor Krogerus skrev så här i den historik hon sammanställde 1986:
”Det verkar som om människan under och efter svåra tider känner ett behov av att söka sig tillbaka till naturen och där hämta ny kraft genom att syssla med det som spirar och blommar. Man kunde märka ett stort intresse för blomsterodling på 40-talet efter andra världskriget. Under själva krigsåren hade man – delvis nödtvunget – ägnat tid och krafter som stod till buds åt matnyttig odling.”
”Trädgårdshobbyn är en last. Låt oss öppet vidgå det, så slås värjan med detsamma ur en fingerad motståndares hand. En last, javäl, men den bästa av laster. Den har tusen hamnar. Den rymmer friluftsmotion, vitglödande lidelse, gammaldags borgerlig idyll. Och den öppnar sina portar för alla, från miljonären till den arbetslöse.”
Av Brita Svartström, f.d. sekreterare och Henrika Arle, sidoansvarig
Källa: Från Blomstergården VIII, (1995), Redaktion Monica Äijälä, Max. Hagman, Veronica Sundman, Söderströms, Helsingfors
Intressant. Är gärna medlem.
Vänligen,
Anna
Roligt att höra Anna! Jag har mejlat dig och vår sekreterare. MVH, Henrika